En sak jag tänkt på på senaste är det här om vi tävlar på lika villkor inom ridsporten. Gör vi det? Här nedanför är mina tankar i alla fall.

Jag har haft förmånen att få en så välutbildad ponny som Meteor, men även om han i princip kunde allt när han kom till mig, hade han nästan ingen tävlingserfarenhet. Vi har byggt upp vårt egna varumärke, vilket jag är riktigt stolt över själv.

Det finns många som kan köpa ”färdiga” ponnys, de ponnyerna som har sett allt, gått överallt och har ett ”varumärke”. Det ända jag blir lite bekymrad över är när andra kallar det ”-hon behöver bara hoppa upp och sedan har hon vunnit.” eller ”ponnyn går ju på sitt varumärke”.

Detta är helt fel! De som tävlar på hög nivå VET att det krävs mer än bara en ponny. Alla som vill tävla och komma någon stans lägger många timmar i sadeln och det ligger mycket slit bakom framgångarna, vare sig man har en ponny som gått innan eller ej. Ofta är det faktiskt så att fina ponnys säljs som har gått superbra, och efter de syns de aldrig mer på banorna. Då man själv och/eller äns föräldrar trott att det bara skulle vara att hoppa upp och vinna. Det är svårt, och alla klarar inte av det.

Om jag hade fått en ponny som alla visste om vad det var för någon, hade jag fått prestationsångest. Att ha så mycket press på sig och att vilja så mycket hade nog aldrig funkat för mig. Det jag ville komme fram till var i alla fall att jag tycker att jag tävlar på precis samma villkor som någon annan. Även om man har en häst som redan har tävlat en massa så har man ändå lagt ner mycket tid. Punkt slut.

 //Amanda

Efter att ha läst My Sandgrens inlägg (nouw.com/dressyrmy) om åldersindelningen som planeras att göras om kände jag mig nästan tvungen att skriva ett inlägg. Detta är mina åsikter och mina tankar om att det kanske införs en regel om att du inte får tävla nationellt fören du är 13.

Först och främst, jag är 12 år och slutade tävla B-ponny efter SM, trots att jag kunde om jag hade velat rida ända tills jag var 14. Att tävla B-ponny var det härligaste och roligaste jag gjort och att det ändå gick så pass bra kunde jag aldrig tro från början. Hur tänker man när man säger att vi inte får tävla nationellt först vi är 13? Vad hände med B-ponnysarna? Den bästa tiden man kan ha (enligt mig) på ponny? Och min lillasyster som bara är 8, jag lovar att hon kommer vilja rida nationellt innan hon är 13. Har man missat denna punkt?

Jag har ju också en C-ponny, som det gick jättebra med på SM iår. Jag var yngsta C-ponnyryttaren på SM, trots detta kom vi 6:a. (Jag vill också tillägga att jag inte kände någon press för att de andra var äldre en mig, jag var bara nervös så som man brukar vara inför tävling) Menar man då att jag ska sitta och rida regionalt nästa år? Jag vill inte rida mot de som jag egentligen är en nivå över, jag ska inte ta deras placering bara för att jag inte får rida nationellt. Låter inte det hela lite knäppt, när man funderar på det??

Man kan även på ponny rida NM och EM, även om de flesta kanske tror att ponnys bara går i skogen och att ponnyryttare inte kan rida. Vi vill väl ändå att våra svenska ponnyryttare ska lyckas på de internationella banorna? Då måste vi få rutin, unga ryttare behöver massa rutin för att lyckas och få erfarenhet. Då kan man inte sätta en åldersgräns på 13 år, man kommer inte hinna att få den rutin man behöver för att kunna lyckas på de internationella banorna. För även om man nu kan rida ponny tills man är tjugo så går de ryttare som vill satsa över till storhäst vid 16årsåldern. Du måste få hinna harva de där FEI programmen, så är det bara.

Det jag ville säga med inlägget var i alla fall att jag inte tycker att man ska ha åldersgräns för att rida på nationell nivå. Unga ryttare måste få prova på, jag tror faktiskt att de blir taggade på att försöka bli bättre när de ser ryttare som lyckas på den nivån. Vi vill ha ryttare som utvecklas, som kan bli morgondagens stjärnor. Tack för mig för denna gång, hoppas ni tog åt er något.

Jag 12 år och Flora 12 år, vinnare av B-finalen SM 2015.

//Amanda

På onsdag åker jag till Skåne igen med Meteor och Flora, för att träna och finslipa på detaljerna inför SM, hos Aspnäs. 

Denna gång är det ju inget läger, så det kommer verkligen bli fokus på oss själva, vilket jag tror är jättebra. SM är ju faktiskt inte långt kvar nu, så det gäller faktiskt att börja tagga igång själv lite.

Och det där med målen då? Jag vet faktiskt inte. Det ända jag vet är att jag vill försöka få till jämna ritter alla tre dagar, och försöka hantera nervositeten. Förra året var det mycket att titta på för mig, jag blev nervös bara jag tittade mot framridningen. Men jag har hunnit skaffa ännu mer rutin nu, det har nästan gått ett år sen förra gången och nu vet jag hur jag ska rida inne på banan.

Detta SM ska bli roligt, vi ska försöka lära oss så mycket som möjligt, men framför allt, ha roligt.

//Amanda

För att bygga upp den starka tävlingshästen, måste man variera arbetet (tycker jag), ett bra sätt är att rida ut.

Det kan det både vara miljöträning och en avslappnande tur, alla hästar mår bra av att komma ut i naturen. Du kan dessutom öva många olika rörelser ute, när jag hade problem med mina enkla byten på Meteor så red jag på travbanorna här i närheten. Vips så hade jag en ponny med super bra skritt i bytena och som aldrig samarbetat så bra.

Vad kan man göra då?

Ett jättebra exempel är som jag skrev ovan, träna enkla byten eller vanliga, skolor, övergångar, skänkelvikningar, bakdelsvändningar, ALLT! Gör det på en äng, grusväg, skogsstig, vart som helst, bara du ber markägaren om lov.

Jag tror vi kommer få (särskilt dressyrhästar) mycket gladare tävlingshästar i framtiden om man låter hästarna släppa loss i en lång galopp då och då, eller bara skrittar ut en sväng i skogen. Hästarna blir så mycket mer motiverade till sitt arbete, och kanske även ryttaren?

//Amanda

Från och med nu så kommer jag uppdatera ca en gång om dagen, så ofta jag kan, så fort jag får tid. 

så nu börjar vi om från början, släpper alla små bloggpauser, dålig uppdatering och siktar framåt. Hoppas ni vill läsa det jag kommer att skriva!

//Amanda