En sak jag tänkt på på senaste är det här om vi tävlar på lika villkor inom ridsporten. Gör vi det? Här nedanför är mina tankar i alla fall.
Jag har haft förmånen att få en så välutbildad ponny som Meteor, men även om han i princip kunde allt när han kom till mig, hade han nästan ingen tävlingserfarenhet. Vi har byggt upp vårt egna varumärke, vilket jag är riktigt stolt över själv.
Det finns många som kan köpa ”färdiga” ponnys, de ponnyerna som har sett allt, gått överallt och har ett ”varumärke”. Det ända jag blir lite bekymrad över är när andra kallar det ”-hon behöver bara hoppa upp och sedan har hon vunnit.” eller ”ponnyn går ju på sitt varumärke”.
Detta är helt fel! De som tävlar på hög nivå VET att det krävs mer än bara en ponny. Alla som vill tävla och komma någon stans lägger många timmar i sadeln och det ligger mycket slit bakom framgångarna, vare sig man har en ponny som gått innan eller ej. Ofta är det faktiskt så att fina ponnys säljs som har gått superbra, och efter de syns de aldrig mer på banorna. Då man själv och/eller äns föräldrar trott att det bara skulle vara att hoppa upp och vinna. Det är svårt, och alla klarar inte av det.
Om jag hade fått en ponny som alla visste om vad det var för någon, hade jag fått prestationsångest. Att ha så mycket press på sig och att vilja så mycket hade nog aldrig funkat för mig. Det jag ville komme fram till var i alla fall att jag tycker att jag tävlar på precis samma villkor som någon annan. Även om man har en häst som redan har tävlat en massa så har man ändå lagt ner mycket tid. Punkt slut.